Reggae

En fråga jag undrat över och säkert många andra och det är vad ordet egentligen betyder eller står för. Även på Jamica är detta ett känsligt och omdiskuterat ämne och som fortfarande delar ön i olika åsikter. Den vanligaste tolkningen eller översättningen är att reggae betyder ”gräl” respektive ”trasiga kläder” Många hävdar också att det kommer från engelskans ”regular” Säger man ”regular music” så blir det ungefär ”reggae music” Ordet dök upp någon gång under 1968 tror man och gruppen Toots Hibbert fick äran att inviga namnet. Då stavade man ordet med y i slutet, men ganska snabbt så blev stvningen den vi har idag nämligen reggae. Numera när man tittat på detta så tror vissa att det började ännu tidigare, redan året efter självständigheten från kolonilamakten Storbritanien 1962 så finns det uppgifter om att artister och grupper använde detta namn på sin musik, men

Att musikstilar blandas med varandra har vi fått ett antal intresanta exempel på under åren och först att blanda reggae med punkmusiken var The Clash. Denna New wave music fick en renässans där detta punkband var föregångaren. Den fick snabbt uppföljare i Elvis Costello och The Police. De bildades en ny musikstil med tydliga reggaeinfluenser. En form av musikmosaik som sedan spred sig över stora delar av Västeuropa. Sedan blev vi varse om den även i Skandinavien och till sist nådde den även USA. Utan att kunna komma på några fler större band eller artister som spelade denna typ av musik så var de ändå väldigt många och förutom punk började man även mixa reggae med hårdrock och country & western. Även om det inte slog lika väl ut. Hur stor denna musikstil är idag och hur många som fortfarande använder den, det vet jag inte. Att den

Även USA blev influerad av reggaen i mitten av 70-talet och speciellt efter 1976. Det var då som Bob Marley and the Wailers släppte albumet Rastaman Vibrationoch som det året blev utsedd till årets album i USA. Samtidigt hade Bob själv flytt till Londonefter ett mordförsök och flera dog och skottskadades mellan två olika politiska grupper i Jamica. Tämligen likgiltig inför politiken så verkade Bob knappast engagerad och när han inte stödde den sittande premiärministern inför valet 1976 så tyckte han att det var säkrast att döda honom. Helskinnad och välbehållen så fortsatte Bob att spela sin reggae och reste detta år 1976 runt om i välden och speciellt i USA på en omfattande världstuerné inför fullsatta läktare vart han än spelade och han hamnade på topplistornas första plats i en rad länder och efterföljaren Exodus firade nästan lika stora framgångar som föregångaren och dessa åren 1976-1979 var hans största och mest framgångsrika både i världen och i USA innan han dog 1981.

Många Jamicaner var det som under 1970-talet emigrerade till Storbritanien och som fortsatte med sin reggae, skillnaden här var att texterna handler mer om sociala budskap istället för religion. Man försökte ändra och påverka och tillsammans med vita gästartister skön dom om hatet mot de högerextrema grupperna och i synnerhet mot National Front. Ju mer inflytande som premiermister Margret Thatcher fick och med en stigande arbetslöshet så ökade det generella missnöjet och dessa invandrafientliga grupperna fick et visst fotfäste, men som dessa reggaegrupper protesterade emot under sina konserter. Man bildade till sist en organiosation RAR (rock against racism) där både svarta och vita artister och musiker deltog. Reggaebanden här i Storbritanien använde också en tuffare och hpårdare stil och som blev lite rockigare med åren och många andra artister tog vara på detta och försökte efterlikna denna stil så mycket som möjligt, men de var få som lyckades fullt ut

Reggae är en av många musikstilar där vi förknippar Bob Marley som den allra främste. Däremot har jag lärt mig att Reggae även är ett samlingsnamn för en rad av musikgenrer och då främst från Jamica. Förutom just reggae ingår även stilar som dancehall, ragga, roots, dub, toasting och deejaying och säkert även flera, men det var dessa jag hittade. Denna musikstil räknas även som en av de mest snävade och som sedan glansåren 1970 har det inte hänt speciellt mycket förutom att det idag förekommer med trumminstrument än tidigare och med våran nya modernare inspelningsteknik hoppas man kunna ta reggaen till en ytterligare nivå där denna musikstil även fortsättningsvis ska kunna utvecklas. Idet ofta religösa Jamica finns det en speciell relation till reggaen och de har själva utvecklat den till både kyrklig musik och till ren gospelmusik och som fått flera arvtagare att ta denna stil till fler länder än bara Jamica, men att Bob Marley fortfarande är ikonen om reggaens fader råder det inga som helst tvivel om hur annorlunda den kommer att låta i framtiden.

Att förknippa musikstilar med en speciell låt är alldeles för svårt. Punk och jag tänker på ”God Save The Queen” Hårdrock då är det ”Living On a Prayer” Glamourpop förknippar jag med ”More Than a Feeling” Disco blir det ”This Is It” med Melba More. Som tur är finns det andra låtar i tusental i dessa kategorierna och själv skulle jag kunna ge mängder av alternativ i dessa musik inriktningarna och alla har vi våra egna favoriter vi vill lyfta fram.

Tyvärr är det precis tvärtom inom reaggae. Där dominerar Bob Marley. ”No Woman No Cry” ”One Love” ”I Shot The Sheriff” Dessa tre låtar sedan kan jag inga mer som kan konkurera varken med andra artister eller andra låtar. Ensam kung och en legendar som fortfarande lever hos många. Att mitt reggae intresse är lite svalare än många andra musikstilar det förringar inte mina funderingar och kan ni komma på någon annan med någon annan artist, hör gärna av er.

I lördags när jag och övriga familjen satt och åt frukost lyssnade vi samtidigt på ”Ring Så Spelar Vi”då kom det kom fram en lyssnare från Nässjö och han hade önskat en låt från det glada 80-talet. Funky Raggamuffin/Let the Music Play. Papa Dee var artisten och min första och direkta tanke var denna stora och i Sverige väldigt välkända reggae artist tog vägen. Någon favorit var han aldrig, men för mig hade han bara försvunnit.

 De fanns fler likheter där Jakob Hellman är ytterligare ett exempel, men fick nu en nyrenässans sedan han fick vara med i ”Allsång På Skansen” i somras och spela sina låtar man minns. Jag letade upp honom och fick då klart för mig att han även varit väldigt produktiv under 90-talet också, men där han också blandat sin reggae med eurodisco och dansbandsmusik. Mellan 2004-2008 var han också programledare på radioprogrammet ”Rytm” i Sveriges Radio P3. En kanal jag aldrig lyssnar på. I vilket fall var det kul att höra honom igen en artist jag hade glömt.

Många är vi som lever med en speciell form av behov.

Vissa följer sitt fotbollslag jorden runt.

 Andra återvänder så fort det finns utrymme till sin speciella plats som man inte kan vara ifrån för länge.

Följa en tv serie eller spela samma spel på datorn dygnet är andra behovsprövande laster som en del av oss bär på.

Min last är att jag inte kan leva utan reggae musik.

Ha koll på allt nytt som kommer.

 Lyssna och ladda ner på musik som du inte har hört tidigare.

Oavsett pris åk och se de allra största inom reggae vad den är i världen.

 Titta utforska och se dig om ifall det kan resultera i något nytt och som ingen eller få har fått ta del av innan du eventuellt är först. 

Mitt förtroende och framförallt kärlek till min reggae, den kommer jag aldrig att släppa. 

Jag ska leva med min reggae tills jag dör.

Bloggade häromdagen med ett dam från Västerås. På agendan hade vi fen punkter inom musik. Topp fem av svenska låtar av svenska låtskrivare. Topp fem av låtar som var längre än 15 minuter. Svenska kända reggae band. Artister som är mer kända utomlands än i sitt egna hemland. Bästa musikkanal på teve.

Den enda gemensamma låten vi hade på topp fem över svenska låtar var ”Dancing Queen” visst den är på engelska, men den platsade under vår kategori. Bästa musikkanal, där enades vi om MTV classic som spelar gamla godingar under speciella utvalda dagar varje månad. Långa låtar var svårt, men jag hittade ”Telegraf Road” av Dire Straits en låt som är 15,23 minuter. En som hon till sist accepterade.

Bloggandet fortsatte och det enda vi inte kunde enas om var en känd svensk reggae grupp. Jag har fortsatt att leta och sökt, men förgäves jag hittade inget. Okej det fanns grupper som spelade reggae, men ingen egen skriven musik. Ämna därför att leta vidare.

Musik i bilen, på bussen, i jobbet, hemma med familjen. Stilarna och inriktningen varierar. Själv gillar jag Bruce Springsteen och U2. Det är viktigt att kunna samsas och när äldsta dotter sätter på Eric Sade då får man snällt ställa upp och lyssna utan att avbryta och nu har till och med jag börjat gilla honom, men bara lite. Abba är en annan favorit och ”Mamma Mia” i synnerhet jag vet inte hur ofta vi lyssnat på den CD:n.

Frugan gillar Lasse Berghagen och andra som spelas flitigt i huset eller på semestern är Måns Zelmerlöw, Sven Ingvars och våran nya favorit och som hela familjen gillar. Sonja Aldén. Det finns egentligen bara en enda musiktyp vi alla fyra inte lyssnar till och det är reggae. En seg och omständig musik som ingen kan ta till sig. Vår musik till vardags, nej ingen reggae.